Blog Image

Var dags mat

Varför ännu en matblogg?

Arbetskamrater och andra bekanta har tjatat tillräckligt länge. Så enkelt är det.

För mig är maten, och måltiden med sina former, en av de starkaste bärarna av kultur och civilisation vi har. Jag är övertygad om att maten har bidragit till vår utveckling till människor. Från det att vi tappade köttbitar och stärkelserika rötter i elden och upptäckte att det smakade rätt schyst och att man fick ut mer energi ur maten om vi lagade till den. Kort sagt: Maten och måltiden gör oss till människor.

Konsten att steka kantareller

Mat som går fort Posted on 2012-07-01 22:30

Nu börjar årets första färska (nåja) kantareller dyka upp i butikerna, och man kan få njuta av årets första kantarellmacka. Man kan säkert hitta skogens guld i markerna snart också – sommaren har ju hittills borgat för en rackarns bra, och tidig, svampsäsong.

Kantarellmackan, rätt gjord, rätt serverad och i rätt sammanhang är nästan lite syndigt gott. Enkelt. Snabbt. Onyttigt. Väldigt, väldigt onyttigt.

–Nystekt kantarellmacka och en kall pilsner som vickning är nära på så mycket matporr det blir.

Nåväl, grunden till kantarellmackan är ju kantarellerna. Nils-Emil Ahlin sa vid något tillfälle att ”det borde vara olagligt att steka svamp /särskilt kantareller/ i annat än smör”. Och han har naturligtvis rätt. Tricket är dock att göra med svamp som med bacon: Det ska läggas utan fett i kall panna.

Du behöver ett lass väl rengjorda kantareller, (riktigt) smör, salt, kanske lite vitpeppar, en brödskiva per person, och en del gillar att koka in lite grädde i dem om de ska göras kantarellmackor. En del gillar att koka in rätt mycket grädde i dem.

Lägg svampen i en stekpanna och sätt denna på spisen på hög värme. Rör om ett par gånger. Ganska snart börjar svampen släppa i från sig vätska, då kan du salta lite om du vill så går det lite fortare. När den släppt all vätska och denna kokat in, lägger du i smör och sänker temperaturen på plattan till medelhög värme.

Jag gillar när svampen får lite ordentlig stekyta, andra gör det inte. Nu brukar det vara bra att salta lite till och kanske ta några tag med vitpepparkvarnen (inte svartpeppar), och om man har hågen, slå på en skvätt grädde. Man måste inte använda vispgrädde, men man ska vara medveten om att om man använder matlagningsgrädde går det åt dubbelt så mycket. Om man ”vunnit” nå’t då får man avgöra själv.

Rätt sak att lägga svampen på är naturligtvis en stekt brödskiva. Och här havererar alla möjligheter att göra något inte för onyttigt slutligen. Hur som helst Stek brödskivorna i smör (vad annars) på medelhög värme så de blir precis frasiga i ytan och svagt gyllenbruna. Lägg ett berg av kantareller på varje brödskiva. Helst nästan lite vulgärt mycket. Ät dem och drick en kall Hof till. Svårare än så behöver det inte vara att njuta av livet mer än vad som är hälsosamt.

Jo, jag höll på att glömma: i min oerhört vetenskapliga undersökning av preferenserna för grädde eller inte grädde i kantarellerna på mackan, på Facebook, leder i skrivandets stund bara smör ingen grädde med 10 röster mot 2. Jag anar dock att många kan tänka sig båda. Man kan väl göra lite som man känner för antar jag.



Tonfisk och brödsmulor

Mat som går fort Posted on 2012-06-30 22:05

Yngste sonen är och seglar med mormor, så man får passa på att laga sån’t som han inte gillar men storebror älskar. Antagligen något med skaldjur elle fisk. Linguine alle Vongole, Spaghetti Frutti di mare eller ”Spaghetti med tonfisk och brödsmulor”. Pappa var trött, så ”tonfisk och brödsmulor” fick det bli.

Jag har läst någonstans att förr i tiden i ”Italiens sköna land” var torra brödsmulor fattigmans-parmesan. Brödsmulorna är alltså vanligt torrt rivebröd. Man kan naturligtvis använda ströbröd man köper i affären, men det är rätt lätt att göra själv av gamla torra brödkanter. Jag brukar skära bort kanterna och tärna bröd som börjar bli tråkigt, och låta det torka över natten på ett bleck. På morgonen lägger man det i en påse som man fryser in. Brödtärningarna kan man ta fram när man vill göra krutonger eller som i det här fallet torra brödsmulor – rivebröd alltså. Det fiffiga med att göra krutonger på dessa torra brödtärningar istället för färskt bröd för övrigt, är att de drar mycket mindre fett när man steker dem. Nog om detta. Nu gällde det ju pasta med tonfisk och brödsmulor: Spaghetti con Tonno e Briciole.

Spaghetti con Tonno e Briciole (3-4 personer)

Grejs:

240-400 g Spaghetti

1 Liten finhackad Gul lök

2-4 Finhackade vitlöksklyftor

1-2 Peperoncino (eller små röda birdseye chili)

1-2 Burkar tonfisk i olja (ca 2x150g)

–Väljer man tonfisk i vatten istället för i olja går det åt mycket mer olja i pannan.

1 Näve hackad persilja

(1 dl Riven parmesan)

1 dl Torra brödsmulor

(3-5 msk Torrt vitt vin)

Salt

Olivolja

Vatten att koka pastan i

Gör så här:

Koka upp pastavattnet och koka pastan al dente enligt instruktion. Under tiden slår du oljan i en varm stekpanna och fräser löken, vitlöken och chilin mjuk utan att den bränns (i kanske fem minuter).

Slå av tonfisken och lägg den i stekpannan med löken och chilin. Smula sönder tonfisken med en gaffel. Låt tonfisken fräsa med i oljan lite. Salta lite och tillsätt den hackade persiljan och lite av pastavattnet (och/eller lite vitt vin) för att fukta upp det hela.

När pastan är klar slår du av den och låter den rinna av. Nu kan du om du vill vända ner lite parmesan i tonfisk-lök-röran, men det är inte nödvändigt och antagligen inte korrekt …eller nå’t. Fast det kan vara rätt gott.

Vänd i hop pastan tre gånger med tonfiskröran och servera i djupa tallrikar. (Man ska alltid vända ihop det tre gånger har jag fått lära mig.) Strö brödsmulorna över.

Ett torrt vitt mineraligt vin är gott till.

Huruvida det är livsfarligt eller inte att äta ”tonfisk på burk” p.g.a. eventuella Bisfenoler och annat vet jag inte, men känner man sig osäker finns det idag, i välsorterade matvarubutiker, tonfisk på glasburk. Om det är bättre ur bisfenolhänseende eller inte vet jag inte, fast de glasburksvarianter jag har provat har varit godare, och det är väl kanske skäl nog. Men man kan väl göra lite som man vill tycker jag…



Billig mat till middag en måndag

Mat som går fort Posted on 2011-03-29 19:36

Även om jag gillar traditionell ”god-mat”, och i princip föråt mig på hummer förra helgen, är nästan det roligaste att laga till något oerhört billigt och att det blir riktigt riktigt gott. I måndags hittade jag en litet litet bortglömt vitkålshuvud i kylen, och bestämde mig för att göra något kul med det och lammfärsen jag tagit fram på morgonen. Vitkålshuvudet var som sagt litet, kanske på fem hekto. Vad gör man med ett sån’t? ”Lamm, vitkål och spiskummin borde funka”, tänkte jag.

Lammfärs- och vitkålspanna med ris och tillbehör (4 personer)

500 g lammfärs

1 st ynkligt litet vitkålshuvud, ca: 500 g

1 st gullök, hackad

3 st vitlöksklyftor, hackade

1-2 msk olivolja

1/2-1 msk sirap

1-2 msk spiskummin

2 tsk Harrisa (finns på tub) eller 1 msk chilipulver

Salt

Någon deciliter vatten

Till servering:

Basmatiris till fyra personer

1-2 dl matlagningsyoghurt

Gör så här:

Skär vitkålshuvudet i klyftor och skär bort rotstocken. Strimla vitkålen i ca: 1/2 cm tjocka strimlor.

Hetta upp olivoljan i en stekgryta, stekpanna med lock eller en tagine.

Bryn vitkålen i oljan tillsammans med sirapen. Salta lite, och låt gå under lock en stund tills den är nästan mjuk.

Ta upp vitkålen ur grytan/pannan/taginen och bryn lammfärsen. När färsen börjar få färg tillsätter du löken och vitlöken och låter den gå med tills den börjar mjukna. Tillsätt den brynta vitkålen och spiskumminet. Rör om och låt gå några minuter.

Tillsätt någon deciliter vatten och harrisa-pastan. Salta. Vänd runt och låt puttra under lock på medelvärme i 10-15 minuter tills vitkålen är mjuk.

Smaka av och komplettera salt och harrisa. (Harrisa är starkt, men det tar ett tag för smaken att utvecklas så ha inte för bråttom.)

Servera med basmatiris, rörd matlagningsyoghurt och gurka. Sådana där tunna arabiska bröd som jag aldrig kommer ihåg vad de heter är gott till.

Priset för denna middag är alltså lite drygt priset för lammfärsen. Det kan man inte klaga på, tycker jag. Det blev till en lunchlåda också.



Fredagskväll och ingen aning om vad man ska äta?

Mat som går fort Posted on 2011-02-25 21:37

Att göra massa komplicerade kok på fredagskvällen när alla är trötta efter veckans jobb och slit är ingen hit precis. Även om jag personligen tycker att hämtpizza eller de svenska barnfamiljernas paradrätt på fredagar (tydligen), tacos, kan vara rätt okej ibland, finns det alternativ. Om vi räknar bort hummer (utmärkt fredagsmat för övrigt) och andra kokta skaldjur finns ändå en massa mumsiga alternativ. Alternativ som tar max 20 minuter att laga till. Åtminstone om man fuskar bara lite och kör fredagsversionen.

Följande nödraket innehåller saker jag av ovan angivna skäl alltid har hemma. På fredagskvällen tycker jag nämligen att det är väl ambitiöst att använda färska vongole i skal. Burk-dito går bra. Fryst hackad persilja funkar utmärkt, och sambal badjak är enklare att portionera än färsk chili.

Linguine alle vongole (4 pers)

400g Linguine eller spaghetti (helst De Cecco eller annat märke pressat med bronsverktyg)

4 Vitlöksklyftor

Sambal Badjak efter smak och mod

2 burkar vongole med spad (65g musslor i varje)

1 knapp dl hackad persilja (fryst hackad går utmärkt en fredagskväll)

Någon dl olivolja

Ett par glas torrt vittvin (Moncaro, nr.22424, är ett utmärkt matlagningsvin)

Gör så här:

Sätt en stor gryta med 3 liter välsaltat vatten på spisen.

Hacka vitlöksklyftorna.

Värm upp någon dl olivolja i en vid stekpanna. När oljan är varm lägg i vitlöken och sambal badjak efter smak och mod. Stek vitlöken mjuk på ganska låg värme så att den inte bränns.

Koka pastan al dente enligt anvisningarna på förpackningen.

Slå i det vita vinet och spadet från musslorna i pannan. Låt det hela koka upp och reducera till hälften.

När pastan strax är klar lägger du i musslorna och den hackade persiljan i pannan med vitlök, chili (sambal), vin och musselspad.

Sänk värmen på musslorna så de bara hålls varma.

När pastan kokat klart slår du av vattnet, och blandar den med musselsåsen.

Servera bums i djupa tallrikar.

Ska serveras utan parmesan om man nödvändigtvis ska hålla sig till reglerna.

Drick ett gott svalt vitt vin till. Just idag tyckte jag att Torricella (nr. 7179) var osedvanligt mumsigt.



Det här börjar ju bra

Mat som går fort Posted on 2011-02-23 19:31

Första dagen med den här bloggen börjar ju bra. En dag tidigare än planerat och inte med att jag har lagat mat. En förkylning jag ärvt från ungarna. En förkylning med klor och attityd med andra ord. Det är synd om mig. Så det så.

Utan den skulle jag just nu representerat ”firman” på avslutningsmiddagen på ett utbildningsprogram för en stor kund. Feber, hosta och ingen röst satte stopp för det. Hur som helst, det gav mig i alla fall ett tema för dagens inlägg: Äldste sonen kliver fram och lagar middag ”så pappa slipper när han är sjuk och synd om”.

Här följer således det första receptet på denna blogg. Ett recept som en tioåring fixar.

Spaghetti med körsbärstomater, mozzarella, basilika och ruccola (4 pers)
300-400g Spaghetti (helst De Cecco eller annan som pressats med bronsverktyg)
En ask körsbärstomater, eller två
En vitlöksklyfta
En kruka basilika
Ett par nävar ruccola
Salt
Peppar (gärna svart i detta fall, men det viktigaste är att den är nymald)
Olivolja

Gör så här:

Dela körsbärstomaterna och lägg dem i en bunke.
Riv vitlöken över tomaterna och slå på någon deciliter olivolja.
Skär mozzarellan grovt, och lägg ner den i bunken.
Vänd runt allt med en sked.
Salta och peppra efter smak, och låt stå helst i en timme eller två.
Koka pastan al dente enligt anvisningarna på förpackningen.
När pastan nästan kokat klart lägger du ner ruccolan och alla bladen från basilikan i bunken och vänder runt. Smaka av. Behövs mer salt eller peppar?
När spaghettin kokat klart, slå av den och vänd ihop den med innehållet i bunken. Gärna på ett större fat så att inte all mozzarella bara blir en klump.
Servera gärna en varm sommardag som lunch, eller som middag en onsdag i februari.